Håtuna kyrka

Klockstapeln på en kulle några hundra meter sydöst om kyrkan uppfördes under åren 1735-36 av byggmästaren Stenius och genomgick 1795 en omfattande renovering. Av klockorna i stapeln är storklockan gjuten 1769 av Gerh. Meyer i Stockholm, mellanklockan av Jurgen Putensen 1641; lillklockan har på halsen årtalet 1658, på norra sidan ett krucifix, på södra sidan en madonna.

Kyrkogården hade förr sin största utbredning söder om kyrkan och var omgärdad med en mur, lagd i murbruk och täckt med spåntak. Den nuvarande muren uppfördes till övervägande del strax efter 1785. Från den äldre murens tid finns bevarad en stiglucka av tegel i sydöst, uppförd 1691-92. Den har portar av furu, svarttjärade, med en vacker rutpanel på yttersidorna.

Kyrkobyggnaden har en invecklad byggnadshistoria som man kan läsa mer om i en liten skrift "Håtuna kyrka" av Armin Tuulse (1972) som finns att köpa i kyrkan eller på pastorsexpeditionen. Håtuna kyrka har kommit till under olika etapper och det är osäkert om när den allra äldsta kyrkan restes i Håtuna. Troligen var det en träbyggnad redan under 1000-talet. Därefter byggdes en liten kyrka av gråsten, varav det finns några murpartier bevarade den nuvarande kyrkans nordvästra hörn. Det finns många fornlämningar i trakten och vid Håtuna kyrka finns det flera runstenar. En av dessa är funnen i Norränge och är sedan 1932 uppställd i vapenhuset. Inskriften lyder: "Andvätt och Aikir och Vighjälm och Kale reste stenen efter Gerfast, sin fader".